Platssamverkan har blivit ett allt vanligare verktyg för att stärka trygghet, minska brottslighet och skapa attraktiva lokala miljöer. Trots det saknas fortfarande en samlad bild av vilka samverkansformer som fungerar bäst, under vilka förutsättningar och varför.

I ett nytt working paper, Place-based Collaboration: A Review and Formulation of a Research Agenda, sammanfattar Anders Bornhäll, Niklas Elert och Oana Mihaescu den internationella forskningen om platsbaserad samverkan och presenterar ett nytt ramverk för att förstå hur olika samverkansmodeller är uppbyggda och vilka effekter de kan förväntas ha.

Artikeln klassificerar olika former av platsbaserad samverkan utifrån tre institutionella dimensioner – hur resurser kontrolleras, graden av formalisering och hur samverkan organiseras. Med hjälp av dessa delas insatserna in i fyra huvudkategorier: integrerade samverkansmodeller, poliscentrerade insatser, skolbaserade program och samhällsbaserade initiativ.

Genom en genomgång av internationell forskning visar författarna att mer formaliserade samverkansformer, särskilt integrerade modeller som Business Improvement Districts (BIDs) och poliscentrerade insatser, oftare uppvisar positiva effekter på brottsligheten. Samtidigt betonas att mindre formaliserade initiativ kan vara svårare att utvärdera med traditionella metoder, vilket innebär att bristen på evidens inte nödvändigtvis innebär att de saknar effekt.

Författarna identifierar också flera viktiga kunskapsluckor. De konstaterar att forskningen hittills framför allt har fokuserat på brott och trygghet, medan betydligt mindre är känt om hur platssamverkan påverkar ekonomiska utfall, såsom företagande, sysselsättning, investeringar och platsers attraktivitet. Artikeln avslutas därför med en forskningsagenda som pekar ut centrala områden för framtida studier.

Projektet är finansierat av Hakon Swenson Stiftelsen.

Läs WP nr 46 här.

Läs mer om projektet här.