Hur skapar man stadskärnor som är levande, trygga och inkluderande? Under en studieresa med Svenska Stadskärnors styrelse till Amsterdam, Leiden, Haag och Rotterdam fick Oana Mihaescu ta del av hur nederländska städer arbetar med dessa frågor i praktiken. 

Ett genomgående intryck från samtliga städer är att blandstaden tas på allvar. Funktioner blandas tätt och medvetet: bostäder, handel, utbildning, kultur och fritid samexisterar i stadskärnan. I Haag har exempelvis tomma butikslokaler omvandlats till ett universitetscampus med plats för 4000 studenter, och i Leiden har ett klättercenter och ett hotell flyttat in i ett tidigare varuhus. Resultatet är stadsmiljöer där människor bor, rör sig och vistas, inte bara konsumerar.

I alla städer pågår ett omfattande arbete med Business Improvement Districts (BIDs) där både fastighetsägare och näringsidkare samarbetar inom olika BID-program. Deltagandet är obligatoriskt och samtliga företagare och fastighetsägare inom ett utpekat område bidrar till BID-arbetet genom ett påslag på kommunalskatten. Syftet är att stärka livskvalitet och trygghet, samt att skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling genom attraktiva stadskärnor med ett brett utbud av handel, kultur, restauranger och upplevelser.

Frågan om BIDs ska vara frivilliga eller obligatoriska är högaktuell även i Sverige. Regeringen har nyligen gått vidare med en lag om obligatorisk områdessamverkan, ett förslag som mött skarp kritik. Lagrådet har bland annat pekat på brister ur rättssäkerhetssynpunkt, ett otydligt behov samt risken att tvångsavgifter underminerar de frivilliga samverkansformer som i dag dominerar i Sverige. 

Vidare präglas stadsutvecklingen i Nederländerna av långsiktighet. Tioårsplaner som överlever politiska skiften ger stabila spelregler för investeringar och samverkan. Långsiktig finansiering ger förutsättningen för att jobba strategiskt. Trygghet ses inte som enbart en fråga för kommunen, utan som en gemensam utmaning för stad, näringsliv och civilsamhälle.

Slutsatsen är tydlig: Nederländerna ligger långt fram i att implementera, utvärdera och justera stadsplaneringen, men för att kunna överföra koncepten till Sverige krävs att de anpassas till svenska institutioner och lokala förutsättningar.

Läs mer om Oanas pågående forskningsprojekt om lokala samverkansprogram i utsatta områden här.