Regeringen har nu tagit emot utredarens förslag om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön.
 
I utredarens uppdrag har ingått att analysera i vilken omfattning samverkan bör vara obligatorisk mellan det offentliga och fastighetsägare i syfte att stärka trygghet, attraktivitet och det lokala näringslivet. I uppdraget har också ingått att föreslå andra insatser som bidrar till ökad trygghet och brottsförebyggande åtgärder i den byggda miljön.
 
I samband med utredningen fick Handelns Forskningsinstitut i uppdrag att kartlägga tvingande lagstiftning kring Business Improvement Districts (BID) i relevanta europeiska länder som är jämförbara med Sverige – närmare bestämt Storbritannien, Irland, Tyskland, Nederländerna och Spanien. Utifrån denna information svarar HFI:s forskare Niklas Elert och Oana Mihaescu i rapporten på tre viktiga frågor:
 
– I vilken utsträckning och för vilka aktörer är platssamverkan frivillig respektive tvingande?
Tvånget tar i praktiken nästan alltid formen av en skatt eller avgift som åläggs fastighetsägare, näringsidkare – eller båda. I den amerikanska modellen är det vanligast att fastighetsägare står för kostnaden, medan det i flera europeiska exempel ofta är näringsidkare som medverkar i finansieringen, eller i vissa fall är de enda som betalar.
 
– Hur inträder en obligatorisk samverkan (dvs. är det någon annan som initierar det eller sker det per automatik)?
Upprättandet av ett europeiskt BID sker vanligtvis i två steg. Först kan vissa aktörer initiera en omröstning om huruvida ett specifikt BID-förslag ska införas. Därefter genomförs själva omröstningen, men de tröskelvärden som krävs för att godkänna ett BID varierar mellan olika länder.
 
– Vad innebär ett eventuellt tvång för de ingående aktörerna, hur finansieras obligatorisk samverkan, och hur säkerställer man i så fall att reglerna efterlevs?
Tvånget innebär i första hand att relevanta privata aktörer måste betala en extra avgift eller skatt, vilken utgör BID:ens huvudsakliga finansieringskälla. Vanligtvis ansvarar det offentliga för att säkerställa att avgifterna betalas och att reglerna följs. Efter en viss tidsperiod måste en BID i regel förnyas genom en ny omröstning.
 
I rapporten diskuterar HFI:s forskare även de potentiella problem som kan uppstå vid införandet av obligatoriska BID, bland annat risken för en otydlig ansvarsfördelning mellan privata och offentliga aktörer. Detta är särskilt relevant eftersom BID:s i USA ofta hanterar frågor som i Sverige normalt faller under kommunalt ansvar. I europeiska sammanhang – såsom i Spanien och Irland – betonas därför vikten av att BID-åtgärder utgör ett komplement till, och inte ett substitut för, den offentliga sektorns ansvar för förvaltningen av offentliga utrymmen.
 
Regeringen har skickat ut utredarens förslag på remiss, och Handelns Forskningsinstitut förbereder nu ett remissvar med forskningsbaserade synpunkter på betänkandets förslag.
 
HFI:s rapport finns att läsa på sidan 407 i utredningen, som kan laddas ned här, eller via HFI:s hemsida.
 
HFI:s tidigare forskning med BID i fokus kan laddas ner här och här.