Det strikta anställningsskyddet i Sverige utformades för mer än 40 år sedan under en tid då den svenska arbetsmarknaden var väsentligt annorlunda än vad den är i dag. Arbetslösheten var exempelvis betydligt lägre bland de grupper av arbetstagare som i dag har problem att etablera sig på arbetsmarknaden. De stora industriföretagen som var betydelsefulla på 1970-talet har i hög utsträckning lagt ned eller outsourcat delar av sin verksamhet; i stället skapas nya arbetstillfällen i små tjänsteföretag.

Utifrån den ändrade situationen på den svenska arbetsmarknaden är frågan om den relativt restriktiva svenska lagstiftningen kring anställningsskyddet fortfarande är ändamålsenlig, eller om den behöver förändras. En detalj i den svenska lagen om anställningsskydd, som är mycket ovanlig i andra länder, är att uppsägningar ska ske enligt principen sist-in-först-ut. År 2001 infördes en reform som innebar att företag med mindre än elva anställda fick möjlighet att undanta två arbetstagare från denna princip, tvåundantaget.

Mindre justeringar av turordningsreglerna kommer inte att leda till en förbättrad arbetsmarknadssituation för de utrikes födda som är arbetslösa eller står utanför arbetskraften. Våra förslag på ändrade turordningsregler, i kombination med andra arbetsmarknadsreformer, behövs för att bryta det växande utanförskapet i Sverige. Läs hela artikeln här.

Anders Bornhäll
fil dr i nationalekonomi, forskare Handelns Forskningsinstitut

Sven-Olov Daunfeldt
professor i nationalekonomi, forskningschef Handelns Forskningsinstitut

Johan Eklund
professor i nationalekonomi, vd Entreprenörskapsforum